Predikantveckan 2
Niklas Piensoho öppnade med att tala kallelsen, eller snarare att fly från den.
Efter att ha hälsat på och snackat med väldigt många människor, ibland blir jag förvånad över hur många jag känner, så var det dags för nattvardsfirande.
Nu sitter jag hemma hos mina goda vänner, familjen olofsson. Men tänker bara på vad som morgondagen ska handla om.
/n
Predikantveckan
Nu är jag på väg til årets predikantvecka i Filadelfia, Stockholm. Det är även min första. spännande!
Jag kommer att blogga live från Predikanveckan, så håll dig uppdaterad!
/n
Advent - det som livet handlar om
Efter en mycket trevlig gudstjänst, med de traditionella sångerna i en fullsatt kyrka, så var det dags för det traditionella adventsfirandet i Habo.
Torget var fullt av olika stånd - motorklubven, pro, innebandyklubben, Habo wolley och en del kyrkor. En äldre herre hade hand om en åktur där en adennerhäst drog en kärra. mycket trevligt!
Musikskolan spelade, lotter såldes och lucian kröntes. Helt otroligt! allt detta under samma dag, tråkigt att snön hade töat bort.
Även om detta fantastiska advenstfirande var en god upplevelse, så var det glöggprovningen (självklart alkoholfri) hemma hos familjen lindmark det som gjorde kvällen. Utan att egentligen tänka på det så kom jag efter en stund på att jag är bra mycket yngre än mina vänner. Visst är min ålder inte den samme, men gemenskapen och samtalet över ett glas glögg och en pepparkaka gjorde ingen uppmärksam på att jag var "liten".
Tack för att jag fick hänga med! det betydde mycket för mig!
Sen var det dags för 20+ samling. En samling i kyrkan för dem som känner sig för gammal för u-möten och för ung för att umgås med småbarnsfamiljera (de som jag hängde med innan på kvällen...)
Vi bad tillsammans och delade nattvarden. Det var en helig stund. Gud var mycket påtaglig.
Advent kommer för mig betyda så mycket mer framöver än vad det har gjort tidigare; glädje, vänskap, gemenskap och helighet. Det som livet handlar om.
/n
Dagen efter..
8.30 pep alarmet på mobilen. Efter knappt sju härliga sömntimmar så var det dag att stiga upp för att göra sig i ordning för innebandy. Vi är ett gäng killar, och ett helt gäng gubbar - kan inte kalla Pelle, Thorbjörn och Leo för killar, när man är en bra bit över 40 - som spelar varje lördag kl 9. När man väl har kommit dit så är det riktigt kul.
Ofta blir det ganska hetsiga matcher, typ idag! Vi brukar spela ganska hårt men förvånansvärt schyst - inte idag. Idag blev det riktig grisbandy. Mycket starka känslor, klubbslag och rapp på anklarna.
Laget jag spelade i spelade inget vidare bra till en början. Det stod hela 6-1 till det andra laget - vi kör först till 10. Men sen vände vi, och vann faktiskt denna täta match med 10-8!
När matchen tog slut blev det helt lugnt. lagen samlades på varsin sida av planen. Vi snackade lite med varandra och efter ett tag hade känslorna lagt sig. - En match till eller? Och så var vi igång igen - nu med nya lag, vilket nog var tur..
All den irritation och illska som infann sig på planen för några minuter sen var som bortspolad. Nu var det ny match och nya lag. tänk om det kunde funka så oftare i vanliga livet. att man inte va så långsint utan snabb att förlåta.
Igårkväll hade vi ungdomssamling. Först så såg vi på "Bruce den allsmäktige". Hade inte sett den på ett tag och tyckte att den var förvånansvärt bra. Den väcker bra tankar.
Sen hade vi en andakt, senare på kvällen.
Vi sjöng lovsånger till Gud, bad med och för varandra och så delade jag lite tankar och bibelord kring Guds rike.
Innan ungdomssamlingen igårkväll, när vi var på ica och skulle köpa lite kvällsfika, så träffade jag en man som är med i min hemgrupp där. Han frågade mig vad jag skulle prata om på kvällen, varpå jag svarade - "Guds rike". Han frågade då tillbaka - "här eller där?". Han menade om jag skulle tala om Guds rike här på jorden eller i himlen. Men jag tänkte inte i samma bana utan frågade - "menar du här på ica eller någon annastans?". För att försvara mig så är min reaktion inte så dum som den låter. I luk 17:21 säger Jesus " Ingen kan säga: Här är det. eller: Där är det. Nej, Guds rike är inom er"
Dvs att det fanns faktiskt inne på ica, efter som bl a vi var där inne.
Lördag kommer nog alltid, för mig, vara dagen efter. Men det är nog inte så konstigt, när man valt en yrkesgrupp som arbetar sena fredagar och är ledig måndagar.
/n
Vuxen..
Läxhjälp, häng och chill - som mest hittills har handlat om de två sistnämnda har vi varje torsdag kl 11.15-12.15.
Samtalen handlar om allt och ingenting, om skolmat, lärare eller vad man gör på fritiden.
Ofta känner jag att jag inte tillför så mycket - "va gör det om jag kommer?". Men när man väl är där och möter dessa härliga ungdommar, får ett bemötande - glatt eller ej, eller får sitta ned och prata med dem om hur det är med dem, då blir det meningsfullt. Mötet, relationen, betydelsen av att bry sig om andra - även om jag allt som oftast måste bestämma mig för det. Jag hoppas att jag kan få betyda något för dessa ungdommar, inte för att mätta mitt ego, utan för deras skull.
I en skolvärld som oftast handlar om nedskärningar, jag förstår frustrationen hos alla er rektorer, där eleven blir lidande. Att vi ungdomsledare och fritidspedagoger som jobbar i kyrkan då kan få vara en resurs för skolan, måste ju vara något fantastiskt.
Av någon anledning så tänker jag på president Kennedys välkända ord: "And so, my fellow Americans: ask not what your country can do for you - ask what you can do for your country." Det är kanske lite väl stora ord, men att investera i vår framtid och ta vårat medborgliga ansvar måste ju vara viktigt, inte minst för oss som bekänner sig kristna och som försöker följa Jesu kärleksfulla exempel. I tider av ekonomisk "kris" som så ofta också förstärker den sociala "kris" som finns i Sverige - äktenskap som slutar i skiljsmässa, barn som hamnar i klämm och kanske framför allt de barn som är i missbrukar-hem. Att då finnas där, som en vuxen på skolan, en vuxen i deras vardag och som ett extra stöd som kanske inte alltid finns i deras hem, kan väl inte vara något annat än väl spenderad tid!
Nu är kanske inte allt så hemskt som jag tycks framställa det, men det finns många unga människor där ute som behöver lite extra stabilitet i livet, en extra vuxen att luta sig emot.
Ikväll ska vi ha planeringsmöte angående den skidresa vi ska göra till sportlovet. Många utav kidsen som jag träffar i skolan ska med - hoppas vi kan göra resan oförglömlig.
/n
Finurligt med bra grannar!
När jag flyttade till Habo i augsti så kände jag så gott som ingen där.
Jag kände igen några namn, några ansikten och jag hade pratat med en del i den församlingen som jag nu jobbar i.
Att flytta till ett nytt ställe på det här sättet kan bli ganska ensamt. Det tar tid att bygga relationer.
Innan jag bestämde mig för att flytta hit och ta den tjänst jag har som ungdomsledare, så bad jag Gud om att han skulle omge mig med människor som är bra för mig.
Som ny i en sådan här tjänst, och som medarbetare i en församling, så blir man förhoppningsvis väl bemött av församlingens medlemmar, vilket jag har. Alla har varit så otroligt trevliga emot mig och har verkligen hjälpt mig att känna mig välkommen. Men samtidigt har jag hela tiden tänkt att det så småning om ska avta lite - när jag inte är en nyhet längre utan är "etablerad". Kanske blir det så, kanske inte.
Något jag däremot vet är att jag har de bästa grannar man kan tänka sig - ett äldre par i 60-års åldern.
Herrn har en förkärlek till sockerkaka och frun är en mästare på att baka dom.
Men framför allt så har de båda ett stort hjärta och älskar att be till Gud. Jag har många gånger varit där över en kopp kaffe, ett gott samtal och fantastisk vägledning. Ni betyder så mycket för mig!
Det är fantastiskt att en 20-åring och ett par i 60-års åldern kan ha så mycket gemensamt. Att vi kan samtala och be och känna en fantastisk gemenskap i vår tro och i delandet av livet.
Det är ett typ exempel på hur fantastiskt Guds rike fungerar - vissa kallar det goda som händer i livet slump, jag kallar det finurlighet.
/n
Robert och Anna
Idag hände detta märkliga.
Kändisen i fråga hette Robert Wells. Den offentliga platsen var regionaltåget mellan Jönköping och Falköping, ca en och en halv meter framför mig - mitt emot.
Känslan av att man kände honom infann sig, även om så inte är fallet. Trotts det faktum att han har delat hemort med mig och Bosse bildoktorn, visserligen bara på sommaren..
Han såg verkligen sådär hel-ylle-trevlig ut som han gör på de där tv-inspelningarna av Rhapsody.
"ska man hälsa och kanske tala om vädret?" tänkte jag och fnissade inombords, men jag är alldeles för svensk för att våga något sånt.
Istället tittade jag ned i min bok som jag hade letat rätt på och tagit upp ur min väska.
Denna tågresa hade sitt ursprung i att jag träffade en god vän som var på besök i Jönköping. Sedvanligt så satt vi oss ned på ett mysigt fik, tog en kaffe och samtalade om livet, Gud och drömmar. Det är det bästa - att dela ens tankar och drömmar med nära vänner.
Vi är på ett sätt mycket olika hon och jag, men vi kan känna igen oss i den process som jag tror vi båda är inne i nu - att bli vuxen på riktigt.
Det är roligt att få tala om för henne hur jag tänker, var mitt liv har tagit för riktning, men det mest fantasktiska är att höra hennes drömmar och tankar.
Hon har snart varit världen runt - 20 år gammal. Hon lever på ett sätt sin dröm, som är så mycket mer än resorna.
Att hon nu ska resa ensam till Afrika, för att hälsa på vänner hon har fått där, tycker jag är helt fantastiskt.
Att leva sin dröm kostar, kanske allt - hela sitt liv. Jag tror, sorgligt nog, att det är därför så många ger upp den.
Robert gick av på nästa hållplats, hållplatsen innan mig. Och efter som "tågen stannar i varenda håla!" - citaterat: Anna - så var det snart min tur att stiga av.
Men kvar i tanken fanns vårt samtal om livet, de tankarna har följt mig länge.
Jag drömmer om att få leva ett liv där jag inte är nummer ett. Att leva ett liv för andra - det måste vara det vakraste som finns. Jag undrar vart det tar mig.
Jag har kommit en bit - kanske bara något steg på min resa. Och jag vet att det kommer kosta allt.
Matt 19:21-22
/n
ps. Förlåt att jag inte nämner dig Samuel. klart att du också förgyllde min dag! Den inspiration du ger mig när vi möts kommer jag ägna ett eget inlägg åt. - Tack för din vänskap, Gud välsigne dig i fulla mått!
Och här kommer Robert:
Allt har sin början..
Man kan fråga sig om jag kan delge något av intresse. Kanske.
Förväntar jag mig att folk ska läsa det här. Typ inte.
Varför då blogga, när det finns så många andra?
Varför inte?
Vad kommer det att handla om?
- Vardagligt - frågor som intresserar mig. Eftersom jag är kristen - tror på Jesus, så kommer nog en hel del inlägg handla om just det. Hur man lever som kristen i nutid och vilka frågor jag brottas med.
- Musik är en stor del av mitt liv.
- Sen har jag en vilja att fånga det lilla som betyder något, möten med människor, ord som kan betyda allt - men som så lätt bara försvinner i konkurrens med allt som hör livet till.
/n
